Första helgdagen i maj och berättelser som kommer med sådana dagar.
Ledig onsdag. Första Maj. Tog vår första gemensamma tur till nya huset i Cala Galdana där vi ska bo i sommar. Bara en stentrappa i det dunkla gröna ner till havet, om man är trött kan man gå till hotellet strax bredvid och ta hissen har jag blivit informerad om. För tillfället luktar det källare och är ganska så inte alls redo att flytta in i. Men med lite (mycket) städning, nya möbler och lite ny målarfärg så kommer det bli toppen. Ingen pool och underbart stor fin trädgård förstås, men man ska inte klaga. Jag tog flickorna med mig ner till stranden och lämnade städningen till frivilliga.
Byggde sandslott och hade det mysigt tills två småpojkar kom och berstämmde sig för att riva alla tornen vi kämpat med att bygga, allt medans föräldrarna snällt satt och kollade på. Efter det blev det kaos varje gång dem vågade sig nära. När det lugnat sig lite hände det som inte få hända. Fåglarna. Fiskmåsarna attackerade. Inte mig och inte flickorna men chipspåsen. Vilket ledde till en arg liten blond tjej som grät och skrek för fullt på spanska om chips och fåglar. Och en rödhårig tjej som bestämde sig för att göra en motattack och sprang rakt in i fågelfesten. Påsen var upp och ner, chips överallt, fåglar överallt. Kort därefter avslutade vi strandbesöket.
Någon skrev meddelanden i sanden.