Sergei Polunin

 

Passion. Det måste ändå vara bland det bästa som finns. Det handlar återigen om att brinna för något. Det handlar alltid om att brinna. Elden i blicken och allt det där. Det är inte bara fint att känna. Det är också fint att se. Jag tycker om saker, faktum är att jag tycker om ganska så mycket saker, och jag tycker om dem så intensivt, några sekunder bränner det till, sedan är det över. Jag har inte förmågan att hålla kvar, jag tröttnar. Har mött en del folk som brinner. En lärare som brann för personlig utvecklig och livet, en handledare som brann för make up och sitt jobb, en bekant som hade en brinnande personlighet. Folk brinner, har glöden. Dem finns där ute och det är så himla vackert och inspirerande att se och omge sig med.

Just det här handlar om balett. Att tycka om något så intensivt och känna passionen för att ta sig hela vägen. Detta är fint, och fridfullt. Jag tänker inte skriva hur många gånger denna videon uppspelats och tjänstgjort som bakgrund till mitt liv på sista tiden.

 

"Everything can change at any moment, suddenly and forever." - Paul Auster

 

När jag bodde på Menorca läste jag mycket böcker, inte mer än annars egentligen, men det kändes mer därför att det blev en utmaning att få tag på dem, böcker som fångade mitt intresse, böcker som var på engelska. Hittade några böcker i huset, köpte med min från weekends i Barcelona, och under sommarsäsongen från turistbutikerna nere vid strandpromenaden. Men så fanns där en bokhandel i Ciutadella som hade en hylla med böcker endast på engelska. Jag stod där en dag, hittade inget, endast deckare och massa chickflicks (vad nu bokformen på det heter, -tjejer som dricker kaffe med vänner och köper skor- ni känner till genen). Till slut stod jag där med tre böcker jag inte ens ville ha. Att böckerna var på engelska påverkade priset avsevärt och jag insåg att jag inte kunde köpa med mig allihop så jag vägde för och nackdelar mellan dem. Det slutade med att jag lade tillbaka dem allihop och tog en nättare bok med ett omslag av ett porträtt av författaren själv som ung. en självbiografi av någon jag aldrig hört talas om. Texten på baksidan var intetsägande och det verkade som att den handlade om just ingenting alls. Vilket går lite hand i hand med något av det jag älskar mest av allt. Vardagar.

Författaren hette Paul Auster. Boken Winter Journal. Det var kärlek där. Så mycket kärlek och vackra ord. Jag fann någonting, något jag saknat i mitt eget språk. Och sedan jag läste den har jag kunnat skriva mer för mig själv.Fullkomligt älskar hans självbiografiska verk. Vid ett tillfälle försökte jag ge mig på en svensk översättning av en av hans böcker. Magin försvann och det fanns ingenting där. Numera håller jag mig borta.

 

 
 
 
 

 

att vinna

Det finns saker man är bättre på och saker man är sämre på. för att tala om saker man är bättre på så är jag bra på att sakna. Min direkta tanke nu var att skriva om något som gått förlorat men mina tankar går nu istället till en kille jag möte tidigt förra året. Han hade fin röst och det brann i hans ögon. Han var aldrig min att förlora. Men han gav mig något, han fick min att känna på den där elden. Att brinna lite. I ett samtal vi hade kom det upp hur man går runt och vinner hela livet. Och visst är det så. Vi vinner inte alltid det vi vill ha, men vi får så mycket med oss i precis allt vi gör. Förstå hur fantastiskt det är att alltid utvecklad. Jämt.
Vad man gör men det man får med sig är upp till var och en.
Upp