NO. La película.

 
 
 
 
När man söker efter "NO" på nätet så visar det sig att det kommer upp en hel del annat än denna fantastiska film. Bara annat faktiskt. Därför gjorde jag något som jag sällan gör nuförtiden, jag besökte Hemmakväll och hyrde med mig den hem. Den har ändå fått ligga ett bra tag och mogna i mina tankar vid det här laget. Lurade så klart med mig lillasyster så det blev lite andra filmer också. Redan innan jag sett filmen hade bestämde jag mig för att tycka om den, det fanns inget annat alternativ. Den är på spanska. Det är mysigt att höra spanska om så bara i bakgrunden. Av bara den anledningen har jag set den tre gånger idag. Saknar Spanien.
 
Filmen är filmad i sådant där fint ljus som man bara älskar med retrokänsla, och för att göra det hela ännu finare är ungefär hela filmen filmad i motljus. Kärlek. Massa av materialet i filmen är arkivmaterial taget från verkligheten då den är baserad på sanna händelser. Den handlar om René Saavedra, som spelas av Gael García Bernal, som är anledningen till att jag drogs till filmen från första början. Han är vacker. René arbetar på en reklambyrå och får som uppdrag att bidra till NEJ-sidans valkampanj för att påverka röstningen om ifall Chiles president ska få sitta kvar i åtta år till. JA- och NEJ-sidan får 15 minuter vardera dagligen på tv under enmånads tid  för att påverka.
 
Istället för lägga fokus på och visa landets smärta och lidande använder René kampanjen till att visa något fint med en positiv synvinkel genom att använda humor och visa lycka, vad som finns där ute och som dem tillsammans kan kämpa för. Vad livet har att erbjuda utanför diktaturens murar. Makten ligger hos folket. Om dem bara vågar. Det är så himla fint och inspirerande och får en att vilja kämpa för något, vara med och förändra, att tillsammans kämpa för framtiden.
 
 
 
Tv/Film | 1988, Chile, Gael García Bernal, La película, Movie, NO, Oscar, René Saavedra, beautiful, film, latin, nominated, oscarsnominerad | | Kommentera |

Lite film såhär på lördagskvällen.

Vissa filmer har jag haft på datorn i en evighet. Filmer jag känner att jag borde ha sett men i själva verket inte alls känner för att se. Som Remember me och The Notebook till exempel. Nu ikväll tog jag faktiskt tag i saken och vi kollade på en av dem i varje fall. Visseligen mest därför att filmen vi hade tänkt att se tog ännu en evighet att ladda upp. Kollade på Remeber me under tiden vi väntade. Sarah pratade redan tidigare en dag om vilket fint slut båda dessa filmer har. Jag väntade mig värsta slutet. Antar att jag blev lite överraskad av det och kanske kommer fundera på det. Men jag hade valt ett annat slut. Utan tvekan. Filmen i övrigt var fin, blev lite rastlös av att kolla på den ibland bara. Claire ifrån Lost är med. Hon är fin. Robert Pattinson är inte alls så snygg som folk i allmänhet verkar tycka. Färgerna i den var lite som Twilight i vissa scenet, sådär grönaktiga. Det är lite mys men ingen feel-good-film liksom. Om jag inte har fel så är det samma filmbolag som Twilight-filmerna. Helt okej soundtack till den dock. Hade jag haft spotify på denna datorn hade jag eventuellt kollat upp det lite mer. Nåja nu har jag sett den. Checka av den på listan.


Kollade på Crazy Stupid Love efter det. När den äntligen laddat klart. Den var bättre. Lite roligare och lättsammare. Finns egentligen inte så mycket alls att säga om den. Kommer inte fundera så mycket på den men den var rolig när man såg den. Ryan Gosling spelade i den, nu kan man ju tro att vi har någon grej för honom eftersom att vi kollade Lars and the Real girl igår där han också var med. Men varken jag eller Sarah tänker så mycket på honom tror jag, tror dock att min kusin gillar honom. Rollerna han gjorde i dessa två filmer var i vilket fall väldigt olika och man tänkte knappt på att det var samma person. Ikväll lyckades jag inte heller förstöra stämmningen med att välta ut vinglas och bränna popcorn som igår. Vi åt chips och drack te ikväll istället...

Live fast, die young Bad girls do it well Live fast, die young Bad girls do it well


Upp