Sergei Polunin

 

Passion. Det måste ändå vara bland det bästa som finns. Det handlar återigen om att brinna för något. Det handlar alltid om att brinna. Elden i blicken och allt det där. Det är inte bara fint att känna. Det är också fint att se. Jag tycker om saker, faktum är att jag tycker om ganska så mycket saker, och jag tycker om dem så intensivt, några sekunder bränner det till, sedan är det över. Jag har inte förmågan att hålla kvar, jag tröttnar. Har mött en del folk som brinner. En lärare som brann för personlig utvecklig och livet, en handledare som brann för make up och sitt jobb, en bekant som hade en brinnande personlighet. Folk brinner, har glöden. Dem finns där ute och det är så himla vackert och inspirerande att se och omge sig med.

Just det här handlar om balett. Att tycka om något så intensivt och känna passionen för att ta sig hela vägen. Detta är fint, och fridfullt. Jag tänker inte skriva hur många gånger denna videon uppspelats och tjänstgjort som bakgrund till mitt liv på sista tiden.

 

att vinna

Det finns saker man är bättre på och saker man är sämre på. för att tala om saker man är bättre på så är jag bra på att sakna. Min direkta tanke nu var att skriva om något som gått förlorat men mina tankar går nu istället till en kille jag möte tidigt förra året. Han hade fin röst och det brann i hans ögon. Han var aldrig min att förlora. Men han gav mig något, han fick min att känna på den där elden. Att brinna lite. I ett samtal vi hade kom det upp hur man går runt och vinner hela livet. Och visst är det så. Vi vinner inte alltid det vi vill ha, men vi får så mycket med oss i precis allt vi gör. Förstå hur fantastiskt det är att alltid utvecklad. Jämt.
Vad man gör men det man får med sig är upp till var och en.

Att säga lite för mycket och göra lite för lite.

Så det visade sig att jag inte har alls lika mycket fritid som jag trodde att jag skulle ha. Tänkte leva lite lyxigt och spendera ledig tid på stranden och blogga varje dag, nästan en månad senare har jag varit på standen vid två tillfällen och skriver nu mitt första blogginlägg. Nu tänker jag lite mer att saker kanske kan få komma upp lite efter hand, eller inte alls.
Här är en bild på palmer som jag tog när jag besökte Alemuñecar, den kan få symbolisera mina två första veckor här som mestadels bestod av moln, regn och ångest över att inte packat ner tex långkalsonger.
 
Upp