grillad röd paprika

sitter här. med mitt blommiga täckte svept runt om mig. dagen har fyllts av allt en dag ska innehålla skratt, prat och bio inne i göteborg. filmer som får ögonen att vattnas av sorger om livet. detta skulle gott och väl kunna räcka för att förgylla vilken dag som helst. ändå så går inte det, det går inte att förtränga minnena av förra helgen. smärtan av hur jag aldrig kan nöja mig med någonting som är bra, hur jag inte klarar av att hantera lyckan. Förra veckan var så bra, men jag visste det inte då. tänker tillbaka vad som var för en vecka sedan, samma dag, samma tid. tänk om jag hade vetat då att detta skulle fasta så i mitt minne. att det skulle påverka mina dagar. Jag ser inte lyckan på samma sätt när jag är mitt uppe i det. jag vet om att jag är lycklig, men det når inte fram riktigt, inte förens efteråt och jag önskar att jag hanterade det annorlunda, eller åtmintsone hoppas jag att jag hanterade det på ett bättre sätt än jag kan minnas. jag kan knappt minnas. varför är det så, det lycka blockeras och jag kan inte hålla det kvar. och varför låter det så sorligt, det är itne sårgligt, jag mår bra. jag tror bara jag är rädd att förlora det, nu när jag hittat något, jag vill berätta det, jag kan inte. jag tänker bara tillbaka. klockan 01:32 lördag. söndag 18 januari. 09. dom där gröna sköna fotöljerna. tystnaden som blir av alla sovande människor som inte riktigt hörs. hur du skrattade och sa att du kommer krossa mog totalt för du är mycket bättre än mig. och vi visste det båda, det var sant. hur jag inte fattade någonting och du bara fortsatte skratta. hur du tror på mig på ett sätt som jag inte är van vid att folk förlita sig på mig med. hur ni bara välkomnar mig med öppna armar och bjuder in mig till någonting jag saknat så mycket. hur ni ger mig en chans till att vara precis vem jag vill. men jag kan inte. totalt borta i min egen lycka når jag inte riktigt fram till verkligheten. hur ni gett er av men jag vet att ni är kvar, att jag kommer se er igen. jag vet inte vad jag babbalar om, vet bara att era varma händer alltid kommer påminna röd grillad paprika och en annan sorts kärlek. Januari har verkat längre än någonsin i år.

Elliknorr.

åhhbh min älskade lilla badboll. jag saknar dagarna då vi rullade oss i prickikorv och slickade ketchup från varandras ögonsnibbar. hur vi kunde känna varandras hjärtan slå genom det tjocka lagret av bomull som omgav oss (fattade aldrig varför du ville ha det där fåret i sängen). Dagar har stulits ifrån oss och åren vi skulle levt sida vid sida har inte givit oss den kärleken till dounuts som vi förtjänar av varandra. fan ta min syssling i munkståndet som fångade din kärlek, tog den ifrån mig. Tid har stulits ifrån oss och den bomull som så vackert omgav oss alltför ofta och hindrade den underbara lukten av salami att nå våra näsborrar har försvagats, slingrat sig undan. (kanske var det min eviga förkyldning som hade en del i det, eller också var det bara isen) Isen som har frusit mellan oss. isen som inte levde den där vintern det året då vi döpte fåret till bertil. (lilla bertil, rest in peace) Isen som fick liv först sommaren då bertil tog sin samali och lämnade oss, hur skulle vi då kunnat veta att det var vi själva som drivit bertil till detta hemska beslut, när jag först läste brevet som vårt lilla älskade får lämnat åt oss så kände jag inte den underbara doften av ull och den där hallonmarmeladen som bertil älskade så. när jag sedan snöt mig, nådde doften även mitt sinne. jag kände tårarna falla men du såg inte det. du med dina donuts. det var där isen kom. du förvarade alla dina förbaskade donuts i frysen och glömmde stänga dörren, inte undra på att det alltid var så kallt i huset den sommaren.

Beverly Hills <3

Blev den lyckliga ägaren till första säsongen av beverly hills i julas.
först nu så har jag bestämt mig för att börja kolla på det.
var tvungen att ligga och mogna ett tag innan det var dags.
älskade beverly hills.
Dylan <3
Upp