Cala Pregonda.
Efter vår promenad till Binimel·là fortsatte vi till Cala Pregonda. Helt galet hur det kan skilja så mycket i miljön på två platser som ligger så nära. Det var fint. Och stenigt. Stranden var lila. Vilket ledde till att jag hittade Nemos vänner. Dem var också lila. Maneterna ni vet. Först var det en. sedan var det tvåhundra. Precis som i hitta nemo. Det lila på stranden var hans vänner som hade solat lite för mycket och torkat fast på klipporna. Jag klappade inte vännerna för då behöver man kissa på handen sen. Och det kändes lite onödigt. Istället blev jag skrämd av en bläckfisk som hoppade runt. Anledningen till att den hoppade runt var att jag skrämde den ungefär lika mycket som den skrämde mig.
