Nämnde jag hur fint det är här?

 
Huset jag bor i är fantastiskt fint med den allra underbaraste trädgården. Det är stenmurar överallt och det går små gångar hit och dit. Allt är byggt i en backe och man ser ut över hela stan redan från det understa planet, om man fortsätter upp till den högsta punkten så har dem ett litet bord och soffa i sten. Bakom växer ett träd som den äldsta flickan tycker om att klättra upp i. Hon är precis som Pippi. Hon hänger där i knäveckan och dinglar, helt orädd. Hon hjular fram på gatorna och är nyfiken på allt. Och som att att det inte vore nog så är hon rödhårig med fräknar. Söt tjej.
I trädgården finns hönor, fjärilar, ödlor, en hund och massor med guldfiskar i en liten damm. Uteplaster överallt. Hängmatta och pool. Det växer kaktusar, blommor, pumpor och dem har ett citronträd. Varje dag arbetar deras morfar i trädgården. Han är glad, ler och säger Hola. Igår gick strömmen, då kom han in i huset och sa något på spanska, försvann ett tag och kom sedan tillbaka och blinkade med lysknappen och skrattade.
 
Har varit i Mahón, Ciutadella och i Es Mercadal. Kollat på tennis och fotboll. Igår var jag och blev fotograferad, åkte till Es Mecadal och skrev in mig på spanska lektioner till nästa vecka. Allt är fint här och är lite mer som jag väntade mig att spanien skulle vara. Och det är folk överallt, hela tiden, alltid barn som leker i lekparkerna och föräldrar som kollar på.
 
En dag när jag badade kom det helt plötsligt en kille och började plocka fram solstolar åt mig. En annan dag när jag skulle bada låg det en ödla på botten, jag är inte säker på om det är den sortens ödla som ska vara i vatten, vet inte om den levde eller om den var död. För säkerhetsskull höll jag mig på den grunda delen av poolen och simmade i små cirklar, man vill ju inte riskera att bli ödlemat.
 
España, Verkligheten | |
Upp