Suppose we have only dreamed

 

Blev ett fredagsäventyr denna veckan. Sarah, minns du hur det var helgdagar hela tiden när vi var i spanien och allt helt plötsligt var stängt och vi inte visste någonting om det? Tydligen har dem faktiskt helgdagar varje månad. I fredags var en sådan. Såg kungen på tv, någon parad som dom hade fått dra ner kostnaden på med några miljader euros. Barnen var lediga från skolan. Lina tog med sig familjen, mig och en vän till Jordi till en förhistorisk by. Var lovat regn ute men när vi vandrade med jeans bland alla vita gamla stenar stekte solen mest hela tiden. Det var inte ett litet stenhus som jag väntat mig. Det var faktiskt en hel by. Och då såg vi bara hälften av det denna gången. Fikade på toppen av en kulle och kollade ut över havet och bergen på mallorca, som stack upp ur vattnet.

 

Lilltjejen blev kissnödig, och vad gör man inte liksom. Lina fick bära bort henne till en liten stenhög och hålla upp henne. Då kommer en katt som följt efter oss, ibland frivilligt och ibland buren, i över en timme och lägger sig precis under. Stackars kisse. Jag höll utkik och där bland alla tusentals stenar ser jag något som rör på sig i slow motion. Det är en liten sköldpadda. Min första vilda sköldis någonsin. Jag tog mig lite närmare och tänkte bara fota lite. Då kom Nicole och tog upp den, kan hon så kan jag. Nu var den redan rädd liksom. Den kissade på mig. Otur.

 

Trodde vi skulle hem efter detta lilla äventyret. Där hade jag fel. Istället för att ta huvudvägen svängde vi hit och dit och hamnade på Menorcas största strand. Son Bou. Var först lite bekymrad över hela, jeans och skor grejen. Gillar inte att få sand överallt, men det visade sig att det inte alls var så farligt. Tog av mig skorna och vek upp jeansen. Lät till och med Nicole gräva ner mina fötter. Det var en fin dag. Även om jag hade sand lite överallt när jag kom hem. Det kändes okej.