Tidens hastighet när man vänta går saktare än när man inte väntar alls.
Torsdag 22 November.
Vanligtvis brukar jag få skjuts till mina spanska lektioner som ligger i byn här bredvid. Vilket är jättegulligt. Men idag var dem upptagna och jag fick ta bussen. Jag kom så klart för sent till bussen, men som tur är så är jag ju i Spanien så bussen var också sen. Fick en timme över innan lektionen, det tar bara ungefär 5 minuter att åka dit. Solen sken och jag bestämde mig för att det var dags för en liten frukost. Hittade ett mörkbrunt ställe som såg lite sunkigt men ändå mysigt ut, och nära till skolan. Satt ute i morgonsolen och skrev födelsedags-sms till lillebror och läste i min bok. När klockan var 11 och alla hade kommit in och satt sig i lektionsalen kommer en kvinna in med en lapp ”the teacher is ill. No lesson”. Jaha ja, vandrade runt i byn tills jag blev upphämtad. Åkte på massa ärenden, bar madrasser, tvättade, bäddade, fixade lägenheten i Ciutadella. Kvällen gick saktare än någonsin och jag var fruktansvärt rastlös. Väntade.Strax efter sju lämnade vi äntligen huset och åkte till flygplatsen. Dörrarna för ankommande resenärer öppnades och stängdes, öppnades och stängdes. Jag var så förväntansfull och nervös. Och så kom dem plötsligt där. Mormor, Ulla och lilla lillasyster.