Historien om PiaLisa.
Här följer historien om PiaLisa. Vilma hade låtit henne åka med i resväskan. Först och främst vill jag bara göra det klart att hon är MIN. Vi har aldrig haft någon speciell relation eller något men jag har ändå alltid tyckt om henne. Hon är så liten och mjuk. Påminner mig om den där blå kaninen som lillebror fick när han föddes men som han aldrig brydde sig särskilt mycket om. Fast sen så fick han ju pojkarna som han älskade över allt annat och antagligen mer än han någonsin tyckt om något. Möjligtvis med undantag för det där utdraget ur legotidningen som han hade med sig i tid och otid och nu består mer av tejp än av papper.
Tillbaka till Pia, som hon faktiskt heter. Hette. Innan min syster fann henne och döpte henne till Lisa. Vilket resulterade i PiaLisa. Det var mest det jag ville säga. Kan nämna att hon är en flicka också,vilket är högst ovanligt bland mina små mjuka vänner. Till och med min rosa lurviga kanin som bor i en låda på vinden är en pojke.