Det där med mobiltelefoner.
På torsdagkvällen efter pizzakalas följde Vilma och jag med mormor och Ulla i bilen till Ciutadella för att visa vägen till deras boede den kommande veckan. Det var mörkt ute och säkert runt nio, tio tiden. Allt gick hur enkelt som helst trots att jag lärt mig att memorera vägen bara samma dag. Sen kom problemet. Vi skulle ju ta oss hem också. Vi skulle bli hämtade. Ringa en signal när vi tyckte det var dags. Alla var ganska trötta så det gick väl sådär fyrtio minuter innan vi ringde. Svarade någon. nej. ingen stor grej, vi ringde igen en stund senare. Efter att vi hade ringt från 2 olika telefoner omkring 8 gånger och det var en timme senare började vi fundera lite. Det var då jag kom på att hennes telefon kanske ligger i bilen. Som vi hade med oss. Så jag och lilla lillasyster tog bilnyckeln och gick ut på parkeringen för att upptäcka. mycket riktigt, där mellan säterna låg den. Tog den med oss in och fördrev ytterligare en timme framför tvn. Runt ett-tiden dök hon upp, hon hade kommit på det själv men ville vänta tills en rimlig tid att hämta upp oss. Det är fascinerande hur det här med tid är så annorlunda i Spanien.
Nu på morgonen upptäckte jag att bilnyckel till bilen ligger kvar i min jackficka. Så mycket äventyr kan dem ha med den bilen idag.