Härligt med lite Apchill i Gibraltar en Lördag i Mars.
Snälla Paolina på skolan hjälpte oss att anordna resan eftesom att det tydligen inte går vanliga bussar. Vid halv nio skulle vi bli upphämtade av en buss på tågstationen. Men det här är Spanien och alla är lite sega och tar det lugnt. Bussen kom vid tio i nio istället. Satt ute i småregnet och väntade. Vi var förvirrade som vi är så ofta nu förtiden och visste egentligen inte vilken buss vi skulle med, men den rätta bussen hade en glad chafför som vinkade åt oss. Åkte buss och kollade på fina landskap. Kvinnan som var vår guide var tysk. Hon pratade som tur var engelska och spanska med. Över hälften av alla som var med på bussen som efter ett tag fylldes helt, pratade tyska. En söt liten kille med fräknar var med. Han satt några platser bakom oss och spydde. Åksjuk. Vid 11 ungefär var vi framme i Gibraltar. För att komma in var vi först tvungna att visa pass för Spanska polisen, sedan för Engelska polisen. Det var så overkligt att komma dit. Efter att i två veckor har förstått yttest lite av allting, i ett land där ALLT står på spanska, så står nu ALLT på engelska istället. Det var nästan som att komma hem, fast någon annanstans.
Gruppen delades i två delar. Hälften skulle på shoppingtur och hälften skulle göra samma sak som oss, vad det nu innebar tänkte vi. Vi hade inte fårr någon information i förväg och allt vi egentligen visste var att vi skulle till Gibraltar. Guiden pratade mest på tyska och vi kände att vi missade en del information. Gruppen som blev kvar blev delad i ytterligare två grupper, en tysk och en engelsk. Tyvärr då så var det så många tyska att den lilla minibussen vi åkte med upp till berget fick både engelsk och tysk-guide. Missade lite till information. Fick en liten rundtur i gamla stan och kollade på kända grejer. Stannde lite ibland och fick gå ut och ta kort.
Körde på smala, gamla vägar som stupade rakt ner brevid oss. På de flesta ställen saknades det staket, om det väl fanns så var det gammalt, rostigt och trasigt. Bussen kändes inte gjord för att klara resan så vi förberedde oss lite på att dö, men det gick bra. När vi kommit en bra bit upp så stannar vi. Han säger att vi har 20 minuter på oss och vi får något litet kvitto som ska föreställa en biljett. Mitt på vägarna sitte det apor. De ökända apporna som enligt ledenden är det som håller Gibraltar engelsk, så länge aporna är kvar förbli det en del av england.
Kollade in aporna ordentligt och blickade ut över utsikten av Spanien, Englad och Marocko. Det var fint, lite molning kanske. Detta är dock den kyligaste, molningaste dag vi upplevt här. Köpte på oss lite sovenirer och kännde oss småttstressade. Hade helt glömt att kolla på klockan när han nämnde dessa 20 minuter med, så vå levde på känsla. När det trodde det gått sådär 17 minuter som vi på vad "kvittot" var till för. Det var en biljett in till st Michael's cave. As tufft ställe där det tydligen hålls konserter och det har använts till sjukhus under andra världskriget osv. Synd att vi bara han kolla in i 2 minuter eller sådär innan vi var tvunga att gå igen.
Vi hoppades, även om vi misstänkte att det inte skulle vara så, att vi skulle åka längre upp på berget och se mer. Tyvärr var det inte så utan det tog slut där. Hade gärna spenderat mer tid. Istället fick vi några timmar på stan för att shoppa. Det var massa fina hus och grejer utanför själva centrum. Hade gärna promenerat runt och fotograferat lite men bussen tog oss direkt till centrum och det fanns liksom ingen möjlighet. Vandrade runt på stan och kollade in grejer istället. Köpte varsin mini-skulptur i glas från Gibraltars eget glasbruk. Det är tydligen as billigt här och alla åker hit för att shoppa. Jag köpte mest bara på mig ett nytt nagellack. Ni kan aldrig gissa vilken färg..men jag har velat ha det länge faktiskt.. det är okej. Fish and Chips åt vi också. Tänkte att vi kunde unna oss det nu när vi ändå var i England. Satt ute i blåsen och åt. Alla andra satt inne och frös. Servitrisen tyckte vi var modiga. Klockan 4 tog vi bussen hem igen. En fin dag.
Den händer massa andra grejer med, som att Sarah försvarar sig mot tyskar, Sarah ser likheter mellan sig och en apa, Sarah får busschafförer och poliser att le. Sarah är en ganska rolig tjej skulle man väl kunna säga. Omtyckt liksom. Hon ger pengar till fattiga män på gatorna med.
Detta är grunden till nya uttrycket. Apchill.
st. Michaels Cave.
Fish & Chips i England.
Fint!! Låter mysigt med lite apchill sådär (: