sitter här. med mitt blommiga täckte svept runt om mig. dagen har fyllts av allt en dag ska innehålla skratt, prat och bio inne i göteborg. filmer som får ögonen att vattnas av sorger om livet. detta skulle gott och väl kunna räcka för att förgylla vilken dag som helst. ändå så går inte det, det går inte att förtränga minnena av förra helgen. smärtan av hur jag aldrig kan nöja mig med någonting som är bra, hur jag inte klarar av att hantera lyckan. Förra veckan var så bra, men jag visste det inte då. tänker tillbaka vad som var för en vecka sedan, samma dag, samma tid. tänk om jag hade vetat då att detta skulle fasta så i mitt minne. att det skulle påverka mina dagar. Jag ser inte lyckan på samma sätt när jag är mitt uppe i det. jag vet om att jag är lycklig, men det når inte fram riktigt, inte förens efteråt och jag önskar att jag hanterade det annorlunda, eller åtmintsone hoppas jag att jag hanterade det på ett bättre sätt än jag kan minnas. jag kan knappt minnas. varför är det så, det lycka blockeras och jag kan inte hålla det kvar. och varför låter det så sorligt, det är itne sårgligt, jag mår bra. jag tror bara jag är rädd att förlora det, nu när jag hittat något, jag vill berätta det, jag kan inte. jag tänker bara tillbaka. klockan 01:32 lördag. söndag 18 januari. 09. dom där gröna sköna fotöljerna. tystnaden som blir av alla sovande människor som inte riktigt hörs. hur du skrattade och sa att du kommer krossa mog totalt för du är mycket bättre än mig. och vi visste det båda, det var sant. hur jag inte fattade någonting och du bara fortsatte skratta. hur du tror på mig på ett sätt som jag inte är van vid att folk förlita sig på mig med. hur ni bara välkomnar mig med öppna armar och bjuder in mig till någonting jag saknat så mycket. hur ni ger mig en chans till att vara precis vem jag vill. men jag kan inte. totalt borta i min egen lycka når jag inte riktigt fram till verkligheten. hur ni gett er av men jag vet att ni är kvar, att jag kommer se er igen. jag vet inte vad jag babbalar om, vet bara att era varma händer alltid kommer påminna röd grillad paprika och en annan sorts kärlek. Januari har verkat längre än någonsin i år.