Cyranååååh!
Mormor var supergullig och bjöd mig och lillasyster på Musikal i helgen. Cyranååååh! Väldigt trevligt. Lite extra trevligt till och med eftersom att vi missade årets uppsättning av vinterrevyn. Som väntat var dem givetvis jätteduktiga osv. Och som vanligt så var slutet det finaste absolut mest fantastiska. Då menar jag inte slutet av handligen eller något i den stilen, där alla lever lyckliga i alla sina dagar. Utan det riktiga slutet. När det är slut och faktiskt är över, när ridån stängts. Ända tills de öppnas upp igen och samtliga medverkande stiger ut på scen och bockar och håller händer. Precis där är den verkliga magin. Det är därför man går dit, för att uppleva känslan och känna nackhåren resa sig.
En annan lite små rolig sak som inte alls är någon stor grej är att mina bilder dyker upp i den lokala tidningen ibland, som till exempel när sådant här händer. Som sagt, ingen stor grej men samtidigt väldigt mycket roligare än när dem inte gör det.
