Love everything. You've always loved.
Idag har jag lyssnat på Jaymay exakt hela dagen. Mår precis sådär bra som man ska må, vardagsbra. Mitt liv har de senaste månaderna blivit ett kaos och allt som någonsin varit organiserat ligger nu kastat runt hela rummet och i hela hjärtat. Min favoritfotölj är ockuperad av kläder från 2006 som jag återigen har kärat ner mig i. Därför sker allt nämnvärt numera från min gröna matta på golvet - som jag under vinterdagar har låtsas är en gräsmatta - eller från min säng som sedan jag återvände från spanien är min nya vita gräddbakelse. Kuddar kommer och går, alltid i vitt eller cremefärgat. Mina x antal täcken har nu minskat till ett som mer ofta än sällan befinner sig utanför påslakanet, om inte mamma har varit i farten. Det känns mer spanskt. Och det verkar som att det får mig att tro att jag lever fritt.
Har idag spenderat timmar uppkrypen i min säng med en kaffekopp i ena handen och låtit riktigt dagsljus skapa skuggor på väggarna. När det finns skuggor är livet på riktigt och man kan andas. Har haft timmlånga diskussioner om fina böcker med vacka ord. Det ligger nu en inköpslista med långt fler böcker än vad jag har varken råd eller ro till att läsa. Från tretton ner till tre. Hur ska man någonsin kunna göra val.
