NO. La película.
När man söker efter "NO" på nätet så visar det sig att det kommer upp en hel del annat än denna fantastiska film. Bara annat faktiskt. Därför gjorde jag något som jag sällan gör nuförtiden, jag besökte Hemmakväll och hyrde med mig den hem. Den har ändå fått ligga ett bra tag och mogna i mina tankar vid det här laget. Lurade så klart med mig lillasyster så det blev lite andra filmer också. Redan innan jag sett filmen hade bestämde jag mig för att tycka om den, det fanns inget annat alternativ. Den är på spanska. Det är mysigt att höra spanska om så bara i bakgrunden. Av bara den anledningen har jag set den tre gånger idag. Saknar Spanien.
Filmen är filmad i sådant där fint ljus som man bara älskar med retrokänsla, och för att göra det hela ännu finare är ungefär hela filmen filmad i motljus. Kärlek. Massa av materialet i filmen är arkivmaterial taget från verkligheten då den är baserad på sanna händelser. Den handlar om René Saavedra, som spelas av Gael García Bernal, som är anledningen till att jag drogs till filmen från första början. Han är vacker. René arbetar på en reklambyrå och får som uppdrag att bidra till NEJ-sidans valkampanj för att påverka röstningen om ifall Chiles president ska få sitta kvar i åtta år till. JA- och NEJ-sidan får 15 minuter vardera dagligen på tv under enmånads tid för att påverka.
Istället för lägga fokus på och visa landets smärta och lidande använder René kampanjen till att visa något fint med en positiv synvinkel genom att använda humor och visa lycka, vad som finns där ute och som dem tillsammans kan kämpa för. Vad livet har att erbjuda utanför diktaturens murar. Makten ligger hos folket. Om dem bara vågar. Det är så himla fint och inspirerande och får en att vilja kämpa för något, vara med och förändra, att tillsammans kämpa för framtiden.
