Suppose we have only dreamed

När jag bodde på Menorca läste jag mycket böcker, inte mer än annars egentligen, men det kändes mer därför att det blev en utmaning att få tag på dem, böcker som fångade mitt intresse, böcker som var på engelska. Hittade några böcker i huset, köpte med min från weekends i Barcelona, och under sommarsäsongen från turistbutikerna nere vid strandpromenaden. Men så fanns där en bokhandel i Ciutadella som hade en hylla med böcker endast på engelska. Jag stod där en dag, hittade inget, endast deckare och massa chickflicks (vad nu bokformen på det heter, -tjejer som dricker kaffe med vänner och köper skor- ni känner till genen). Till slut stod jag där med tre böcker jag inte ens ville ha. Att böckerna var på engelska påverkade priset avsevärt och jag insåg att jag inte kunde köpa med mig allihop så jag vägde för och nackdelar mellan dem. Det slutade med att jag lade tillbaka dem allihop och tog en nättare bok med ett omslag av ett porträtt av författaren själv som ung. en självbiografi av någon jag aldrig hört talas om. Texten på baksidan var intetsägande och det verkade som att den handlade om just ingenting alls. Vilket går lite hand i hand med något av det jag älskar mest av allt. Vardagar.

Författaren hette Paul Auster. Boken Winter Journal. Det var kärlek där. Så mycket kärlek och vackra ord. Jag fann någonting, något jag saknat i mitt eget språk. Och sedan jag läste den har jag kunnat skriva mer för mig själv.Fullkomligt älskar hans självbiografiska verk. Vid ett tillfälle försökte jag ge mig på en svensk översättning av en av hans böcker. Magin försvann och det fanns ingenting där. Numera håller jag mig borta.