Min Jake
(okej jag vet, det är för mycket) Men jag är lite kär i Jake igen! Det är inte sån riktigt crush som förra gången när jag drömde om honom hela tiden, tur det - även om jag sakrnar det lite, det var trots allt mys. givetvis är jag inte kär i filmens Jake utan min egen version av Jake från boken! jag vill verkligen ha en egen riktig Jake, som är bara min!
Jag visste lite att detta skulle hända när jag började läsa twilight igen, lite förvånad att det inte slagit till tidigare bara. Hela förra veckan tänkte jag på något viktigt, något väldigt insiktsfullt om hela jacob-grejen som jag skulle skrivit ner men tog mig inte tid till och nu är det så klart som bortblåst.
Nåväl nu ska jag läsa ut mina 400 sista sidor i boken jag i panik påbörjade idag. Trejdeboken, boken då man älskar Jake och att han är så otroligt mänskig och på-riktigt. Han är alla de smågrejerna jag tidigare skulle stört mig på hos en människa, men nu kan jag inte låta bli att älska honom. Han är precis så avundsjuk och hånfull som han borde vara. Trejdeboken, då man få ett kort återfall för Edward (återigen min egna Edward, inte filmens). Man fortsätter att gilla båda två men skulle alltid, varje gång valt Jake över Edward. Fjärde boken går för långt och bli för mycket av allt. Allt man tidigare väntat sig ska hända händer verkligen och allt blir bara en kletig-söt-äcklig-kärleks-saga. Det man i tidigare böcker undermedvetet har försökt att ignorera för att kunna fortsätta gilla historien bubblar liksom till ytan. Alla upprepade kärleksförklaringar där de iblandade försökt förklara sin kärlek till den andre och alla jag-älskar-dig-men-jag-är-inte-bra-för-dig blir bara en stor äcklande känsla och man inser plötsligt att detta är verligen bara en bok.
Sista boken är något av ..någonting jag inte kan hitta ord för, inte för att den är direkt värdelös eller så, i själva verket har jag egentligen ingen rätt att uttala mig i överhuvudtaget om den sista boken då jag inte helt avslutat den ännu.
All heder åt Twilight. Och ja! man blir beroende.
Boken jämnförs hela tiden med Harry Potter och visst, det är samma sorts beroende och mer eller mindre samma läsare. Men sanningen är den att Twilight kan inte i närheten mäta sig med Harry Potter-böckerna då klasskillnaden är otrolig. Harry Potter är en välplanerad och välskriven historia där detaljer följer genom de alla böckerna. Medans Twilight i värsta fall kan beskrivas som en snabbt nerkladdas kärlekshistoria.
Jag visste lite att detta skulle hända när jag började läsa twilight igen, lite förvånad att det inte slagit till tidigare bara. Hela förra veckan tänkte jag på något viktigt, något väldigt insiktsfullt om hela jacob-grejen som jag skulle skrivit ner men tog mig inte tid till och nu är det så klart som bortblåst.
Nåväl nu ska jag läsa ut mina 400 sista sidor i boken jag i panik påbörjade idag. Trejdeboken, boken då man älskar Jake och att han är så otroligt mänskig och på-riktigt. Han är alla de smågrejerna jag tidigare skulle stört mig på hos en människa, men nu kan jag inte låta bli att älska honom. Han är precis så avundsjuk och hånfull som han borde vara. Trejdeboken, då man få ett kort återfall för Edward (återigen min egna Edward, inte filmens). Man fortsätter att gilla båda två men skulle alltid, varje gång valt Jake över Edward. Fjärde boken går för långt och bli för mycket av allt. Allt man tidigare väntat sig ska hända händer verkligen och allt blir bara en kletig-söt-äcklig-kärleks-saga. Det man i tidigare böcker undermedvetet har försökt att ignorera för att kunna fortsätta gilla historien bubblar liksom till ytan. Alla upprepade kärleksförklaringar där de iblandade försökt förklara sin kärlek till den andre och alla jag-älskar-dig-men-jag-är-inte-bra-för-dig blir bara en stor äcklande känsla och man inser plötsligt att detta är verligen bara en bok.
Sista boken är något av ..någonting jag inte kan hitta ord för, inte för att den är direkt värdelös eller så, i själva verket har jag egentligen ingen rätt att uttala mig i överhuvudtaget om den sista boken då jag inte helt avslutat den ännu.
All heder åt Twilight. Och ja! man blir beroende.
Boken jämnförs hela tiden med Harry Potter och visst, det är samma sorts beroende och mer eller mindre samma läsare. Men sanningen är den att Twilight kan inte i närheten mäta sig med Harry Potter-böckerna då klasskillnaden är otrolig. Harry Potter är en välplanerad och välskriven historia där detaljer följer genom de alla böckerna. Medans Twilight i värsta fall kan beskrivas som en snabbt nerkladdas kärlekshistoria.