Suppose we have only dreamed

 

Nu har jag fyllt år. För förstå gången någonsin i hela mitt liv så var jag inte ledig på min födelsedag. Jag jobbade. Visseligen med svinsöta barn men ändå. Välkommen till vuxenlivet var det visst någon som sa. Sov oroligt hela natten, som ett litet barn innan sin födelsedag eller julafton. Vaknade igen och igen och igen. Jag var försenad, ingen kom och firade mig, sen vakande jag från det med. Allt var bara en dröm. En beige dröm. Jag har drömt mycket beiga drömmar på sista tiden, borde kanske prova med en annan färg på lakanen. Väcktes till slut på riktigt av skönsång klockan 05.40 på morgonen. Det var farmor, lillasyster, mamma och pappa som hade stigit upp extra tidigt bara för mig. Pappa hade varit ute och plockat blommor, precis som varje år, mysigt.

 

Jobbade, jobbade, jobbade. Ni vet, fruktstunder, sjöng lite, mellanmål, rast. läsa barnböcker. Cyklade hem i regnet. Kom hem helt genomblöt, dock inte lika blöt som lillebror som kom hem 15 minuter efter mig. Kan inte tro att det regnade på min födelsedag, när jag var liten så var det soligt och man sprang runt i blommiga sommarklänningar och åt tårta ute i det gröna gräset.

 

När alla hade kommit hem från jobbet åt vi tacos. Fick fina matchade paket, beige och naturfärgade, på utsidan då. Innehållen var minst lika fina, fick flera saker från önskelistan. Kände mig nöjd och hade rosa läppstift. Farmor, mamma och vilma hade varit söta och bakat en god citroncheesecake, likadan som jag fick hemma hos farmor en dag. Det satt 22 ljus i tårtan. Jag blåste ut alla på första försöket, var så koncentrerad på att lyckas att jag nästan helt glömde bort att önska mig något. Men eftersom att jag önskar mig mer eller mindre samma sak varje gång hoppas jag att det gick bra ändå. Fin födelsedag! Tack.