Alcoy
Det var svammel. Här kommer vad som verkligen hände, berättelsen. Pratat om det mycket men inte direkt planerat och det blev lite av en spontanresa där allt fick lösa sig efter hand. Gick till turistinformation och fick tidtabell till Alicante. Tog första bussen dit. Därifrån tog vi första bussen till Alcoy. Det kostade skjortan, men det var det värt. Egentligen var det inte ens så dyrt, vi hade bara väntat oss mindre. Och med tankte på att allt vi slösade utöver detta var runt 20 spänn på en äcklig blöt bit pizza klockan 6 på morgonen så känns det okej. Vi visste att vi inte skulle kunna komma hem på kvällen men tänkte att man kan ju åka hem nästa dag. Det problemet kommer då.
Kom fram till Alcoy vid strax efter fem. Hoppde av bussen på ett randomställe som kännes bra. Blev lite tveksamma om vi kanske skulle väntat med att hoppa av. Då mötte vi två killar som undrade om vi visste vart festligheterna i Alcoy var. För vi är inte i Alcoy säger dom. Kändes ju lite lagom bra. Men Sarah och jag såg massa utklädda människor så vi tänkte att vi följer magkänslan och så vi begav oss in mot vad vi trodde var centrum. Oj så rätt vi hade! FIESTA!!
(vill ni ha korta berättelsen kan ni sluta läsa här och kolla på bilderna. Det är minst lika bra.)
Gatan vi vandrade på var helt ärligt ganska så död. Man kunde se spår från att festen redan dragit förbi. Överallt på marken lå det skräp och de provisoriska läktarna som kantade gatorna var tömda på folk. Vi fortsatte framåt. Där plötsligt är festen. Här börjar allt och vi blir indragna i musik, bjudna på drinkar, dansar med alla. Fortsätter och festen blir större och större. Parader med folk fyller stans smala gator och gränder. Det är så mycket folk. Onaturligt mycket. Alla är glada och pepp. Folk i alla åldrar. Utklädda! Orkestrar överallt. Som om att det här var ett ställe på jorden där det alltid var såhär. Och gud vad jag önskar att det var så. Får ett svärd svingat mot huvudet och blir indragna i själva paraden. Här börjar det och sen är vi fast. Hoppar på en tvåvåningsbuss utan tak och åker runt i stan i karnevalen. Snigeltatuering på benet som tar huden med sin när den försvinner och lämnar blåmärke i flera dagar efteråt. Kastar min allra första smällare. Gillar inte sånt så kastar en enda. Som med lite hjälp av min oexisterande förmåga att sikta smäller mellan brösten på en tjej som går på gatan. förlåt.
Hoppar av bussen och möter tjejen med det finaste namnet, Africa. Det gillar vi. Vandrar gator upp och ner. Möter riddare som ger oss inslaga presenter, en magnet fick jag med mig hem. Hamnar på en innegård fylld med folk och tält. Det är här chillet äger rum. Alla är fina och vill vara med på foton. Träffar mer folk och får med oss en guide som visar oss till ännu en parad där vi får massa saker förklarade för oss och ser grupp efter grupp med olika folk, morer och kristna. Varje grupp som passerade vad klädda i olika "folkdräkter" och hade en egen orkester med sig. Det var sjukt fint. För att göra er lite avundsjuka kan jag berätta att det var 20 grader ute vid klockan nio på kvällen.
Har inte varit med om någonting sådant här tidigare men för att jämnföra det med något blir det hela tiden ljungbydagarna. Och det är pinsamt att ens jämnföra. Tänk karnevalen, dem som är bäst. Dem sämsta här (inte för att några var sämst) var ändå tusen gånger bättre är dem bästa i ljungbys karnevalståg. Få fint. Välgjrot.
Träffade en man som presenterade oss för hans familj. Såg kor. stora kor. Trillade in på en trädgårdsfest där det bjöds på mat och dricka. Dans. trix. skratt. Festival. Nya solglasögon fick vi båda två. Sen var det bussen igen. Samma buss som förut. Andra våningen. Klockan är tolv på natten. Hela stan är ute. Denna gången kastar vi inte smällare utan godis. Lådvis med godis kastas ut. Alla gör det. Sarah och jag hamnar mitt i allt igen. På marken står folk med lådor och fångar godis och presenter. På balkongerna fångar dem godis i lakan. En kille var smart nog och stod på balkongen med cykelhjälm. Bussen hoppar så vi tror den ska gå sönder. Musik. Vi glider ut ur bussen.
Lokalfest med vårat "festivalgäng". Alla är där. Alla från denna gruppen. Varje grupp har en egen lokal för sitt folk. Fest hela natten. Klockan tre beger vi oss ut i stan. Alla är där. Alla är överallt. Sjukt. Detta är fina minnen. Kom hem med flera hundra bilder men önskar att det var mer. Det är omöjligt att fånga hela känslan på bild, eller ens på film. Men vi gjorde vad vi kunde.
