åhhbh min älskade lilla badboll. jag saknar dagarna då vi rullade oss i prickikorv och slickade ketchup från varandras ögonsnibbar. hur vi kunde känna varandras hjärtan slå genom det tjocka lagret av bomull som omgav oss (fattade aldrig varför du ville ha det där fåret i sängen). Dagar har stulits ifrån oss och åren vi skulle levt sida vid sida har inte givit oss den kärleken till dounuts som vi förtjänar av varandra. fan ta min syssling i munkståndet som fångade din kärlek, tog den ifrån mig. Tid har stulits ifrån oss och den bomull som så vackert omgav oss alltför ofta och hindrade den underbara lukten av salami att nå våra näsborrar har försvagats, slingrat sig undan. (kanske var det min eviga förkyldning som hade en del i det, eller också var det bara isen) Isen som har frusit mellan oss. isen som inte levde den där vintern det året då vi döpte fåret till bertil. (lilla bertil, rest in peace) Isen som fick liv först sommaren då bertil tog sin samali och lämnade oss, hur skulle vi då kunnat veta att det var vi själva som drivit bertil till detta hemska beslut, när jag först läste brevet som vårt lilla älskade får lämnat åt oss så kände jag inte den underbara doften av ull och den där hallonmarmeladen som bertil älskade så. när jag sedan snöt mig, nådde doften även mitt sinne. jag kände tårarna falla men du såg inte det. du med dina donuts. det var där isen kom. du förvarade alla dina förbaskade donuts i frysen och glömmde stänga dörren, inte undra på att det alltid var så kallt i huset den sommaren.